Hörneå bys hemsida www.becken.se
Cessnan som Tord Fröling flög försvann!
I Västerbottens Folkblad kunde man nyligen läsa den dramatiska berättelsen om hur ett litet flygplan försvann på sin väg över Kvarken. Det var den 16 oktober 1967. En rödvit Cessna, med vita vingar, skulle flyga från Vasa till Umeå. Ombord fanns två unga män, boende i Umeå. Planet och dess passagerare hittades aldrig, trots räddnings- och efterspaningsinsatser.
Berättelsen om den försvunna Cessnan akualiserar minnen och reflektioner från redaktionsmedarbetaren Tord Fröling. Tord flög det aktuelle planet, bara någon vecka före haveriet! Tord berättar:
Jag har alltid varit flygintresserad och när jag var ung läste jag alla Bigglesböcker jag kom över. På 50-talet byggde vi trekantiga modellflygplan av Plywood och satte serpentin bak för att tävla i Combatflygning. Små ettriga dieselmotorer drevs med ricinolja, eter och metanol som vi köpte på apoteket och blandade själva. Planen styrdes med linor och man tävlade 2 och 2 genom att stå i centrum och tävla om att köra så nära att man kapade bort serpentinen på den andre. Gissa om man blev yr?
Flygintresset gjorde ju också att jag sökte som flygmekaniker i det militära. Pilot kunde man inte söka till i lumpen. Det krävdes andra utbildningsvägar till det. Hur det gick kan man ju läsa om i min tidigare artikel om Startjeepen och jag. Efter den "lyckade" miltärtjänsten fick jag anställning på Umeverken och körde truck 3 år. Jag ville bli svetsare men blev fast på lagret och körde ut material till svetsarna med truck i 3 år. Ingen svetsplats blev ledig! Jag trivdes så bra med lagerarbetet och kompisarna där. Kul jobb som tog slut pga att Volvo permitterade flera hundra man - i två omgångar! Andra vågen svepte iväg mig från Volvo.
Det var lätt att få jobb på den tiden. Jag fick genast arbete på VF och tryckte Västerbottens Folkblad i ca sex år. Jag jobbade på nätterna och under all fritid från studierna, dvs på sommarlov och lediga veckor. På morgonen delade jag, i tre år, ut tidningar på väg hem från jobbet. Jag var ju ändå vaken så tidigt. Jag läste samtidigt till Socionom på dagarna. Klar 1973!
Även Per Jonsson jobbade på VF några år. Han packade in och fördelade tidningar som kom ut ur tryckpressen.
Per Jonsson och jag arbetade 1963-1967 på Volvo Lastvagnar, Umeverken, fd GN som det hette när det startades av Gösta Nyström. (Per är numera känd i Umeå för Jonairs affärsflyg som han startade några år senare.)
Det var där på Volvo vi bestämde oss. Vi såg dessa läckra flygplan svepa in för landning mot Alviks flygplats och vi tyckte det såg så härligt ut att flyga! Per Jonsson och jag bestämde oss för att ta flygcertifikat.
Sagt och gjort! Vi åkte ut till Flygfältet och frågade hur man kunde ta flygcert. "Jo tala med Janne Lundholm", han var flyglärare. Vi fick en provtur utan like och kom hem lite bleka men bestämde oss ändå för att ta flygcertifikat. Han var fd pilot från det militära och flög avancerat så man fick upp magen i halsen. Kunde jag inte bli flygmek så skulle jag minsann lära mig flyga!
Den 15.6 1967 fick jag mitt flygcertifikat! Vi hade ca ett år hållit på med att läsa, flyga och öva. Vi läste meteorologi, flygplanlära, motorteknik, navigering, radiokommunikation, bestämmelser för civil luftfart och allt som ingår i flygcert. Sedan ensamflygning och uppflygning med navigering.
Tord Frölings egen bild på just den Cessna 150 - som någon vecka senare försvann!
Nån vecka innan detta flygplan -en Cessna 150 - försvann, hade jag hyrt just denna Cessna av Lapplandsflyg AB och tagit en tur runt Västerbotten.
Cessnan hittades aldrig och en del teorier kring olyckan hördes.
Man hade flugit hem från Vasa på låg höjd. Ca 200 fot "i tak" som man kallade de låga molnen och man kan ha missat att
dra ut förvärmningen till motorn så att det bildades en ispropp i insuget. Den proppen kan ha lossnat och stängt av insuget
så att motorn kvävdes. (Jfr om man drar igen choken helt på en förgasarbil!) Förvärmningsreglaget skulle ALLTID dras ut före landning - även på sommaren! Det var ju oktober och risk för isbildning så förvärmningen skulle nog ha varit på hela resan.
Man hittade ju aldrig planet så att man kunde undersöka orsaken. Jag kände killarna - taxiföraren hämtade alltid tidningar hos oss på VF på nätterna innan olyckan Den andre var steward på Alviks flygplats om jag inte minns galet. Tragisk historia!
Påföljande somrar flög vi brandflyg för att hålla oss med det antal flygtimmar som krävdes för att behålla certet. Några år senare tog jag och Per sjöflygcertifikat och flög runt på sjöarna runt Umeå som man då fick landa och starta på , även Umeälven. Stöcksjön fungerade som övningsplats för vårt tilläggs-cert.
Per gick vidare och blev trafikflygare med eget företag - Jonair Affärsflyg, något han sysslat med resten av sitt aktiva arbetsliv.
Själv såg jag ingen framtid för mig i det yrket och det flackande liv som det medför. Jag blev Arbetsförmedlare istället och utbildade mig på Länsarbetsnämnden i Umeå på Aspirantutbildningen. Jag hade flackat nog tillsammans med mina föräldrar som drog runt och byggde Vattenkraften.
Det finns många spännande historier att berätta kring vårt flygande som inte alltid var ett så helt säkert sätt att ta sig fram på.
Jag kan berätta flera hisnande Bigglesliknande historier om ngn vill läsa mera.
2011-12-25 Tord Fröling
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se